.jpg)
Vem kan fejka lyckan bäst, du eller jag?
Jag och min man har gått isär.
Flyttat isär.
Flyttat isär.
Bor inte längre ihop.
Smakar försiktigt på orden, nej det låter inte bra, det låter inte rättvist.
Jag trodde att det bara var en liten svacka.
Men det här är verkligheten, den otroligt jobbiga verkligheten.
Det känns som det var igår du sa de orden till mig.
Jag skojade med dig och sa "Det verkar ju som att du har tappat känslorna för mig, haha".
Blicken jag fick av dig sa mer än tusen ord. Den blicken glömmer jag aldrig.
Tårarna som rann, luften som inte längre gick att andas, orden som inte kom fram.
Va? Hände det här alldeles nyss? NEJ, det är en dröm. En jävla mardröm.
