allt börjar tära på psyket nu..

Jag orkar inte prata om allt jag mår dåligt över, bara gråter.. Vill att folk ska se att jag mår dåligt, bara få någon axel att luta mitt huvud emot och få höra att jag betyder något, att jag är värdefull..att någon tycker om mig..

jag är sur på hela världen, på allting, vad har jag gjort för att förtjäna allt det här?
i 5 år har jag mått såhär. jag känner mig värdelös, att ingen älskar mig, att jag står i fullsatt rum och bara skriker, men ingen kan höra mig..

det är som om jag är osynlig? är jag det? eller inbillar jag mig bara?

nu vill jag bara passa på att säga förlåt, till alla jag sårat, alla jag skrikit åt, och sagt dumma saker.. jag har varit dum och elak, sagt saker som jag egentligen inte menat.. alla gånger jag inte räckt ut en hjälpande hand till någon som mått dåligt, utan bara gått förbi. för att jag inte har orkat, för att jag inte velat.. kanske det är så att när allting kommer omkring mig, så förstår jag varför folk inte vill hjälpa mig nu.. förlåt alla, det är inte meningen.. jag ska hjälpa er nästa gång det är något.. tvivla inte på det.. för jag vet hur det känns själv .. nu ..