sextonde inlägget

Vem är jag? Och vad gör jag här? Är jag verkligen menad för det här?
Blir sviken gång på gång, och jag lurar mig själv hela tiden att det bara var en engångshändelse.
Men det är inte så! Jag sårar mig själv, ju mer jag håller på ..

Varför är alla så falska och jävliga? Finns det inte några normala kanske? Jag hatar seriöst det här. Att hela tiden ha den där känslan inombords som får en att känna sig död. Totalt död. Jag är bortdomnad från tårna till huvudet.

Faktiskt, så fick en människa mig att skratta nyss. Vet inte, skrattet bara kom rätt ut. Och det kändes bra.